Påverka‎ > ‎

Snöröjning för lastcykel


Hur kan snöröjning anpassas för lastcyklar? Vad är speciellt för lastcykel i vinterväglag?


Johan Erlandsson på lastcykelåkeriet Pling Transport och Velove lastcyklar har påbörjat en lista med erfarenheter kring lastcyklar och vinterväglag. Maila lastcykel@gmail.com om du har fler erfarenheter. Eller kommentera i facebookgruppen, eller på twitter.

  • Hjulen på trehjuliga lastcyklar sitter brett isär: ställer högre krav på att större andel av cykelbanan är röjd än tvåhjuliga cyklar.
  • Trehjuliga lastcyklar har tre spår, tvåhjuliga cyklar ett. De går därmed betydligt trögare i snö vilket ställer större krav på snabb snöröjning och röjning vid mindre snömängder.
  • Trehjuliga cyklar går stötigare än tvåhjuliga på ojämna ytor. Ställer högre krav på att få undan snön, särskilt innan det hinner tina och frysa igen till knaggelis.
  • Olastade tvåhjuliga lastcyklar tappar lättare fästet på framhjulet. Ställer högre krav på halkbekämpning och att gruset tas upp tidigt (eller att grus byts ut mot sopsaltare)
  • Cykelsläp ger också tre spår i snön, och går trögare. Cykelsläp kräver också ökad snöröjd bredd, och helt jämnt underlag.  



Snöröjningen har ofta brister på många platser i Sverige. Hur kan cyklande påverka för tillräckligt bra snöröjning?


  • Det viktigaste är att beställaren i kommunen, entreprenören och ansvariga politiker själva cyklar dagligen året runt, för att ha tillräcklig erfarenhet av hur vardagscykling påverkas av snöröjningens kvalitet. 
  • Kvalitetskontrollen av snöröjningen måste ske av cyklande, som vardagscyklar dagligen. Ofta saknas helt relevant kvalitetskontroll av underhåll på cykelbanor.
  • Beställare och entreprenör måste vara pålästa om den forskning som finns om underhållets betydelse för cyklandeolyckor. Och pålästa om den statistik om cyklandeolyckor och samhällskostnaden. 
  • I större städer kan bristerna vara omfattande, och organisation/arbetsledning hos beställare/entreprenör ohanterligt stor. Då kan central påverkan vara verkningslös. Då måste varje enskild stadsdel, eller till och med del av stadsdel påverkas superlokalt av Superlokala Cyklandeombud
  • Ett superlokalt Cyklandeombud dokumenterar och rapporterar brister över tid, och driver ärenden direkt med lokal entreprenör/arbetsledning och stadsdelsförvaltning och bygger lokala relationer. 
  • För att fånga upp fler statusrapporter lokalt om snöröjning är det effektivt att starta en lokal facebookgrupp. Det är extremt snabbt och lättillgängligt. Det är även extremt snabbt och lättillgängligt för entreprenör, beställare, ansvarig politiker och media att följa statusrapporterna i en facebookgrupp. Att felanmäla lokalt är givetvis också bra och viktigt, men facebookgruppen har fördelen att alla kan följa snöröjningen, samt att påverkansarbetet är synligt och sprids till vänners vänner på Facebook. Twitter kompletterar Facebook på andra sätt. 
  • På sikt borde givetvis denna funktion med publika relevanta statusrapporter från cyklande, organiseras och arvoderas av kommunen. 
  • Cykelfrämjandet borde samla fakta nationellt om krav på snöröjning i en nationell publik faktabas. Som ett referensverk där entreprenörer, beställare, politiker och media hittar rätt fakta om snöröjning. Även nationella erfarenheter och goda exempel på hur kommunens beställare och entreprenör kan organisera upphandling och felanmälningssystem borde finnas i den nationella faktabasen. Cykelfrämjandet borde också nationellt och lokalt backa upp nätverk med superlokala cyklandeombud.

Lastcykel är perfekt för kommunal cykeljour.  

Föraren kan göra relevant kvalitetskontroll av underhåll och status på cykelbanan, samt fånga upp medcyklandes erfarenheter under gång. Samt kan utföra mindre arbeten med spade, tex där plogvall korsar cykelbanan. Läs mer här om alla fördelar med lastcykel i kommunal cykeljour.

Exempel på Superlokala Cyklandeombud

I Stockholm har det första nätverket av superlokala cyklandeombud startat 2014. Läs mer här.

Hur ser kraven på snöröjning ut från cyklande i allmänhet ? 

Många cykelbanor är idag underdimensionerade. Dubbelriktad cyklande trafik ska få plats med dubbelriktad gångtrafik på alldeles för liten bredd. Det innebär att cyklande i olika färdriktningar inte ens kan mötas utan att sänka hastigheten till i princip gångfart. Det lockar inte till cykling. 

Tillräcklig bredd på cykelbanor behövs också för att omkörningar ska kunna ske, olika cyklande håller olika hastighet. Ofta saknas bredd som tillåter omkörning. Även på så kallade prioriterade cykelstråk kan bredden på cykelbanan vara så smal att möte inte är möjligt i normal cykelfart.

När cykelbanan är underdimensionerad från början, är varje decimeter avgörande

  • snöröjning måste då ske på 100% av cykelbanans bredd.
  • Vid nyproduktion måste också extra bredd läggas till om man vill kunna ploga utan att direkt forsla bort snön med lastbil. 
  • Det får inte finnas staket eller stolpar bredvid cykelbanan som hindrar snöröjaren att låta maskinen komma åt ända ut till asfaltkanten
  • Vid plogning måste enkelblad användas som sätts ner ända ner till asfalten. Annars bildas snabbt fotgängarpackad kullerstensprofil. Då hoppar och studsar cykeln så att hastigheten måste reduceras till nästan gångfart. Och styrningen kan bli okontrollerad med tvära kast. Då är cykelbanan ofarbar, trots att entreprenören kan rapportera om plogad cykelbana, och det ser plogat ut. Skattepengarna är då delvis kastade i sjön. 
  • Om inte snöröjning sker direkt på rätt sätt kan framkomligheten äventyras under flera veckor under längre period med köldgrader. 
  • Cykelbanor måste byggas med avrinning åt båda sidor, för att smältvatten från plogvallar inte ska rinna ut på cykelbanan och återfrysa och bilda svallis. Speciellt viktigt på våren när asfalten upplevs som sommartorr och de som inte har erfarenhet av vintercykling plockar fram sin cykel med sommardäck.
  • Cykelbanor bör separeras från gångbanan av flera skäl. När plogning inte sker tillräckligt snabbt är det ofta fotgängarnas packning av snö till kullerstensprofil som gör cykelbanan ofarbar. 

Idag finns ofta stolpar och staket för nära cykelbanan, som hindrar maskinen att komma åt ända ut till asfaltkanten. 

Snöröjningsmetoder

Sopsaltning innebär att en borstvals borstar bort snön, samt att saltlake sprids ut. Det är idag sannolikt det mest effektiva sättet att få tillräcklig framkomlighet, och det har goda chanser att locka till cykling. Dock gäller att sopsaltaren måste köras tillräckligt ofta, och i princip kontinuerligt under större snöfall, och med rätt koncentration på saltlaken.

Läs mer här om sopsaltning


Traditionell plogning kan ofta ge tillräcklig framkomlighet. Tyvärr utförs plogning ofta på fel sätt för att entreprenören vill spara på plogblad och minska sina kostnader. Med enkelblad klarar även de små maskinerna att ploga ända ner till asfalten. Med dubbelblad lämnas tre centimeter snö kvar och det bildas snabbt fotgängarpackad kullerstensprofil. Då hoppar och studsar cykeln så att hastigheten måste reduceras till nästan gångfart. Och styrningen kan bli okontrollerad med tvära kast. Då är cykelbanan ofarbar, trots att entreprenören kan rapportera om plogad cykelbana, och det ser plogat ut. Skattepengarna är då delvis kastade i sjön.


Skottning för hand
Skottning för hand kan vara ett alternativ på korta trånga avsnitt där cykelbanan är felbyggd så att maskinen inte kommer åt ända ut till asfaltkanten. 


Knep och trix i vinterväglag

För tvåhjuliga cyklar finns ett knep under pågående snöfall att cykla i ungefär samma spår om snöröjningen har havererat. Det blir en "Cykelstig". Det ger aningen bättre framkomlighet innan snölagret blir alltför tjockt. Och förutsatt att det inte packas av fotgängare till kullerstensprofil. Lätt kall snö är lättare att forcera än tung blöt snö. 



Kommentarer


Jenny Fürstenbach Vi har en tvåhjuling och en trehjuling. Jag föredrar trehjulingen på vintern, känns säkrare med barn i lådan. Min man kör tvåhjulingen och verkar ok med det. Han cyklar mest i stan, jag betydligt längre. Dubbat. Trehjulingen är halvbekväm när det blir is och ojämnt, men den tippar inte iaf.
Jenny Fürstenbach Elassist på båda. Annars blir det för tungt för mig med modd och is.

Johan Erlandsson Jag skulle säga att trehjulingen har fördelar där. Du kör inte omkull och den tuggar sig stabilt genom snömodden. Svängande framhjul funkar bättre än svängande låda som kan vilja svänga om bara ena hjulet kör in i snömodd.
Men det blir extra skakigt med tre odämpade hjul på knaggelis.
Elassist helt nödvändigt på trehjuling i snömodd.

Per Ullberg Tvåhjuling med elmotor på framhjulet och dubbdäck funkar hela vintern ute på landet där kommunen slarvar med plogningen.

Staffan Palm Min erfarenhet av trehjulig lastcykel är att en nackdel är att den är lite för bred för att hålla sig i ett uppkört bilspår. Det blir lätt ett skumpigt studsande hit och dit i spåret.
Som nämnts ovan blir det även skakigare på ojämnt underlag, vilket beror på att trehjuling även vickar i sidled.
Dock halkar man inte omkull i första taget och det är bekvämt med en cykel som står själv när den står stilla (i synnerhet om det är så halt att den fot du stödjer ekipaget med riskerar att halka).

Joakim Bjerhem Trehjulingen är helt överlägsen när det är halt. Love it! Sladdar liksom runt.

Johan Erlandsson För egen del så är det mest fyr- eller sexhjuligt med fjädring nu... Tryggt och bekvämt, även på knaggelis.
Bekvämt på riktigt rejäl knaggelis var kanske lite att ta i, klart att det fortfarande känns och att snöröjning värd namnet hade varit att föredra. Men det är en sjukt stor skillnad jämfört med att åka ofjädrat på det iaf.

Kristin Lundström Har en trehjuling med el och tycker det är helt fantastiskt jämfört med att cykla med vanlig tvåhjuling på vintern. Trehjulingen kör som en traktor genom snömodd och över is. Jag har ingen erfarenhet av tvåhjulig lådcykel dock.

Per Wetterling Jag kör bullitt (tvåhjuling) (annars en hel del mtb) och provade för en vecka sedan christiania bike på oplogad GC-bana. Bägge hojjarna med elassist och dubbdäck.
Min bullitt är betydligt stadigare än en koventionell cykel i halka, särskilt ishalka, men den har två hjul och kan därmed välta om jag får tillräckligt stor sladd. Christianian har speciella köregenskaper i och med att den är midjestyrd, men bortsett från detta är den ju statiskt stabil med tre hjul.
För mig är det en personlig preferens att köra tvåhjuligt - med vinterdäck går det fullt tillräckligt stabilt i 25 knyck i spårig/knagglig snö och jag kan sladda kontrollerat (!) på sjöis. Jag behöver bara välja ett spår i knaggelsnö/is istället för tre och kan köra närmare snövallar/kanter än en trehjuling - smidigt! Överlag föredrar jag idag KÄNSLAN två hjul - snabbare, livligare och att luta i kurvorna. 
Jag tror trehjulingen har sitt övertag just tufft vinterväglag om man inte är så driven cyklist, är ovan/osäker vid halt väglag, vid intensiv trafik, vill känna sig så säker det går på att inte ramla, eller inte cyklar så mycket för fartkänslans skull. Vad värdesätter du?

Måns Andersson Torp En del trehjulingar blir väldigt skumpiga (för passagerare) på knögglig is annars regerar de i modd, snö och halka, i synnerhet om de har motor. De framhjulsdrivna trehjulingarna går att köra i djupsnö. Vid medelsvår halka och mindre snö/modd och med ordentliga dubbdäck föredrar jag dock själv en tvåhjuling, i alla fall om den har en ram som dämpar bort knöggligheten och som har plats för ordentliga dubbdäck.

Per Eric Rosén Jag körde Bellabike en del förra vintern. Fungerar fint och stabilt lastad, men sämre olastad på knölig väg: diffrentialens konstruktion gör att man förlorar drivning om ett hjul kommer upp i luften; det börjar spinna i stället för att det kvarvarande hjulet driver framåt. Blir några sådana "skutt" ibland. Att ha individuella spärrklackar på varje hjul i stället för diff borde vara bättre i denna aspekt.

Per Eric Rosén Bakfiets / Milano tvåhjuling har däremot varit riktigt stabil och fin i vinterväglag och olika lastad, två hjul till trots. Trodde det skule vara lättare få framhjulsläpp olastad.







Comments